tisdag 29 maj 2012

Det stora gamla huset hade ...

... två granngårdar nära nära. På Gotland blev det nämligen oftast inte så att gårdarna skiftades och flyttades på samma sätt som i resten av landet. Själva byggnaderna ligger ofta kvar nära varandra, så alltså även här.

I den ena gården bodde som sagt flickans stora kärlek bonden Mikael och hans mamma. I den andra gården bodde farbror Emil och tant Helga, de var väldigt, väldigt gamla, minst lika gamla som husen, trodde flickan. Kanske var de inte riktigt så gamla.

I Helgas kök fick man nybakade bullar och mjölk, ofta släta knutna saffransbullar. På Gotland äter man nämligen saffransbullar året om, inte bara till jul. Bullarna knyts från olika håll beroende på om de skall vara till vardags eller fest, festbullarna blir högre och toppigare.

Hon bakade också vanliga kanelbullar, och de sprödaste, frasigaste franska våfflor flickan smakat än idag. På bordet stod en gul toffelblomma, och flickan fantiserade om att ha de fluffiga, bolliga tofflorna på fötterna, om de ändå bara varit lite större.

På baksidan av Emil och Helgas hus växte sockerärtor. Eller var det kanske någon annan sorts ärtor? Flickan minns inte, hon var väl inte så duktig på olika sorters ärtor då, men de var söta och goda, och ibland hjälpte flickan till att sprita dem.

Även om flickan kanske inte var till så stor hjälp, lät de henne alltid känna sig viktig. Till exempel när Helga skulle baka slagbröd, det som de flesta av er kanske känner som gotlandslimpa. Då satte hon en stor stor deg i ett väldigt gammalt träkar som aldrig diskades, för så skall det vara. De torkade degresterna hjälper den nya degen att jäsa. Då kom farbror Emil och slog degen med en stor träspade, mest lik en åra, och flickan fick hålla karet hårt hårt.

Förmodligen behövdes det inte, karet var tungt och degen tyngre, men flickan hade en för henne viktig uppgift som fick henne att känna sig viktig och delaktig.

Eller i hönshuset, när äggen skulle plockas, då var det viktigt att flickan gjorde det, aldrig så försiktigt, med sina små händer. Aldrig funderade hon ens över hur äggen plockades när hon inte var där. Kanske värpte hönsen inte ens då?

(bilder från www.fotoakuten.se)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar