 |
| Så här fint hade mina pojkar klätt granen förra året! |
I panik försöker jag jula till det så gott jag kan, duka fint (fast jag så klart inte har någon julmat hemma, inte ens köttbullar), hitta saker hemma jag kan ge bort i julklapp, rusar runt som en yr höna för att hitta julsakerna men jag vet inte var de är. Det blir bara pannkaka av alltihop, och det är ett helt år kvar till nästa gång. Trauma! Fasa!
Men det är väl inte så farligt, tänker ni. Julen är ändå en överskattad kommersialiserad högtid. JOOO! Det ÄR farligt! Det är hemskt! Jag börjar drömma om och planera för nästa jul redan på juldagen. Julen är fantastisk och jag fullkomligt älskar den. Jag och min lillasyster L delar samma entusiasm, och tycker julen är (nästan) lika magisk som när vi var små. Tyvärr delar inte alla vår kärlek till denna underbara helg, så de senaste 7-8 åren har vi inte riktigt kunnat leva ut våra fantasier som vi velat.
I år ska vi fira jul på Bosarve, så nu kan vi göra precis som vi vill (vilket innebär att vi gör precis som vi alltid har gjort). Mamman och styvfar och mormorn och pappan och styvmor och styvsyskon och mostrar och morbröder och alla som vill är så klart hjärtligt välkomna, för visst är det så att det är trevligare ju fler man är.
En annan dag ska jag berätta hur en perfekt julafton ser ut för oss. Idag måste jag försöka lugna mina stackars nerver med att det faktiskt är 3½ månad kvar, så jag har gott om tid på mig att trilla köttbullar och köpa julklappar. *phew*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar