Nu när maken har ett trasigt ben och hoppar runt på kryckor blir det mycket putt i lummu, alltså "stoppa i fickan", hemma hos oss. När man inte har några lediga händer för att bära med sig saker är fickorna guld värda. Mamman har sytt ett förkläde till maken så han kan få med sig mycket saker på en gång. När hon brutit benet fick hon ett sådant av mormor "- Och då kan man till och med städa!"
Jag är inte helt säker på att maken är lika nöjd över tat kunna städa med brutet ben som mamman var! :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar